Blog Image

Skolutveckling

På skolan i världen

Här beskriver vi de olika skolutvecklingsprojekt som Sandgärdskolan deltar i.

Nya skolutvecklingsprojekt på gång

Lärande Posted on 2018-10-05 12:53:17

Det blir en spännande höst på Sandgärdskolan. Inte mindre än två olika skolutvecklingsprojekt kommer att inledas. Man skulle faktiskt kunna se dem som fyra.

Förmågan att lyssna och förstå engelska har länge varit en käpphäst för oss. Vad är det egentligen som är svårt när man tycker att detta är svårt och hur kan man i så fall undervisa om det? Vi har inlett med att låta alla elever i åren 7, 8 och 9 göra ett litet test i form av en del av det öppna nationella prov som finns och sedan svara på några frågor om vad som eventuellt är svårt. Det börjar redan utkristallisera sig några intressanta spår. Det har sannolikt med strategier för ordförståelse att göra. Om den enda strategin man har för att ta reda på betydelsen av ord man inte förstår är att söka i Google translate eller att fråga läraren blir det svårt att hantera hörförståelse.

Med bakgrund i detta test kommer vi gemensamt designa en lektion där strategier (eller något annat) undervisas. Denna lektion genomförs sedan i en av elevgrupperna och… Ja, vi gör en learning eller lesson study. I just fallet med engelskan skulle vi kunna göra en learning study eftersom variationsteorin finns sedan tidigare arbeten.

Det andra projektet är egentligen tre. När jag och Jonas var på NATDID i Norrköping i våras hörde vi om ett intressant arbete som tog sin utgångspunkt i reklamaffischer för “smutsig el”. Det var (tror jag) ett FoU-drivet i Stockholm där elevers förståelse för begreppet smutsig el undersöktes. Min spontana tanke var att detta är beroende på kontext. Om man befinner sig på en NO-lektion förstår man kanske begreppet på ett annat sätt än när man är i SO-klassrummet eller i svenskan.

Vi kommer att använda oss av reklamaffischer/budskap från kollektivtrafiken där elever behöver förstå såväl ett NO-innehåll som ett SO-innehåll och dessutom ords dubbla betydelser för att helt och hållet se helheten i budskapen. Designen är inte helt klar än, men det lutar åt att vi gör en NO-lektion, en SO-lektion och slutligen en svensklektion där de kritiska aspekterna för respektive ämnesinnehålls kunnande behandlas. På något sätt skall dessa lektioner syntetiseras. Förslag på hur mottages tacksamt.



Last night Variation theory saved my life

Lärande Posted on 2018-09-18 16:33:57

Lite ombyte är trevligt. Den senaste tiden har präglats av
skolutvecklingsprojekt och konferenser som varit kopplade mer till skolvärlden
än till forskarvärlden. Det var därför väldigt trevligt att snubbla in i
forskarvärlden igen i och med det arbete som började med att min handledare på
lic-avhandlingen, Mona Holmqvist, ville ha hjälp med lite empiri till en
studie. Hur uppfattar elever begreppet lärande? Det kan måhända se ut som en
fråga med begränsad bäring; varför är det intressant att veta? Är det inte
bättre att fråga dem hur de ser på att läsa, eller att addera, eller något
annat lite mer tydligt kopplat till praktiken i skolan? Tanken med den
föreliggande frågan är dock att analysera samma data med två metoder,
variationsteori och fenomenografi, för att därmed se hur dessa två kan samverka
och berika varandra.

Det var således en glad överraskning när Mona en dag mailade
för att berätta: 1. att jag gärna fick vara med mer i forskningsprojektet (mer
än att bara bidra med insamlingen av empiri) och 2. att abstract skulle skickas
till EARLI SIG9-konferensen i Birmingham. Det vill säga en vetenskaplig
konferens inriktad mot fenomenografi och variationsteori.

Så, här är jag nu. I Birmingham, med konferensen bakom mig
och nya intryck. Vad tar man med sig då? För det första är det stimulerande att
åter vara i en miljö där man inte drar sig för att borra rejält djupt i teoridiskussioner.
Det är även lite kul att vara på en sådan konferens när man inte lite lätt
stammande drar preliminära resultat med en ofärdig analys där man försöker göra
något oerhört originellt, men mest förvirrar sig själv och åhörarna. Det vill
säga när man är doktorand. Nu är väl jag för all del bara licentiat, men jag
behöver inte alls prestera ny forskning på samma vis och jag känner så mycket
igen mig i de doktorander som gör sessionsbidrag där de inte riktigt klarar av
att hålla ihop trådarna. Slutligen är det kul att vara lärare på en konferens
av detta slag och kunna relatera till elever och klassrum med ett
förstapersonsperspektiv. Inte ur ett observerande perspektiv.

Ett exempel på lärarperspektivet, och hur det faktiskt
berikas av forskarögat. I en keynote visades ett exempel från en norsk lektion.
Eleverna hade läst en novell och skulle berätta om sina tankar. De började lite
trevande och sade saker som ”spännande”, ”kul” och något annat allmänt. Sedan
kom två intressanta delar. En kniv var tydligen inblandad (nej, det var ingen
Hassan-sketch) för den nämndes några gånger sade eleverna och spänningen stegrades
på något annat sätt också. Här kände jag spontant som svensklärare att läraren
måste fortsätta och nysta i diskussionen; varför nämns kniven? hur stegras
spänningen? Med ett variationsteoretiskt perspektiv skulle man säga att här
öppnas två dimensioner av variation som skulle kunna göra det möjligt för
eleverna att urskilja två kritiska aspekter av lärandeobjektet ”novellanalys”.
Varför nämns kniven? Kommer den till användning? Generalisera med Tjechovs
gevär. Jämför med Strindbergs detaljer i Ett halvt ark papper. På samma sätt
skulle man vilja jämföra med klassiska modeller av dramaturgi. Hur brukar en
novell byggas upp? Är denna likadan? Vad skiljer sig åt?

Det var trevligt att träffa gamla bekanta från
forskarskoletiden också och det blev uppenbart mot slutet att detta är en
oerhört speciell miljö att befinna sig i. När vi vid sista dagens lunch pratade om
vad andra från forskarskolan gjorde nu, och varför de fortsatt forska eller
inte illustrerades detta med extremt genrespecifika skämt. ”Nej, han har nog inte
urskiljt de kritiska aspekterna av det intressanta med att disputera” hette det
när man ville förklara varför någon inte vill fortsätta mot doktor. Att över
huvud taget dra ett skämt som detta är allvarligt. Riktigt illa är att samtliga
vid bordet skrattade. Tur att det är svenska med 8a klockan 8.20 imorgon.



Is there a doctor in this room?!

Lärande Posted on 2018-03-15 11:34:39

Trots
att jag inte kan peka på någon speciell titel kan jag se den typiska filmscenen
framför mig. En person har svimmat eller hamnat i ett akut sjukdomstillstånd
och det behövs hjälp. Fort. Gärna av någon kvalificerad. Tanken slog mig lite
när fobasNT18 inleddes i tisdags morse. Där satt jag bland alla NO-lärare och –forskare
(tillsammans med folk från Skolverket och något science center). Om det skulle
uppstå en situation där det snabbt behövdes en språkdidaktiker kunde jag ställa
mig upp och tillhandahålla mina tjänster på nödsignalen ”Is there a language
teacher in this room?!” Jag hade nog varit den enda tillgängliga.

Vad
kan man då få ut av en konferens som så tydligt riktar sig mot NO- och teknikämnenas
didaktik om man är lärare i svenska och engelska? En hel del visade det sig. I
den första keynote-föreläsningen presenterade Dr Helge Dresch resutat från
studier där elever använde sig av teleologiska och antropomorfologiska
förklaringar till naturvetenskapliga företeelser. De gav alltså
naturvetenskapen mänskliga egenskaper som inre vilja. Giraffen har utvecklat
lång hals för att den vill nå de höga grenarna eller positivt laddade atomkärnor
lockar till sig och dra åt sig negativt laddade elektroner. Detta är för mig
samma självmål som att förenkla för eleverna av välvilja och göra det så mycket
så att generalisering inte längre går att göra. Att kalla preteritum för dåtid
till exempel. Funkar kanske till viss del, men blir svårt när andra språk skall
diskuteras.

Onsdagens
keynoteföreläsare doktoranden Ulrika Ryan från Malmö universitet pratade om
digitala verktyg i matematikundervisningen. Hon sade att hon kände sig som en
katt bland hermelinerna som matematiklärare bland alla NO-människor. Jag
förstår vad hon menar… Det bjöds på en gedigen genomgång av datorstöd och en
metafor som användes kommer jag ta med mig. En pensel kan användas till många
olika saker. Allt från att måla en vägg till att måla et konstverk. Avgörande
är ens kunskaper och mål med verksamheten. För Ryan var penseln en metafor för
datorn och för mig kan det vara såväl dator som ordinlärning som en massa andra
företeelser. Det är användningsområdet som avgör, inte verktyget i sig.

Blev
det någon kultur i Norrköping då? Absolut. Till att börja med var konferensen
lagd i lokaler som angränsade till den vansinnigt vackra och dramatiska miljön
runt de gamla industribyggnaderna som kantar Motala ström genom centrala
staden. Det är svårt att argumentera emot påståendet att ”vi har Sveriges
vackraste campus”. Kulturdel 2 kom när Jonas och jag gick från hotellet dag 2. ”Kan
undra om Broadway finns på riktigt?” funderade Jonas när vi pratade om Eldkvarn
(som vi gjorde en del under de två dagarna). ”Tja,” sade jag och tittade upp. ”Det
skulle ju kunna vara denna gatan?” Vi gick då på Bråddgatan och bara en liten
bit längre fram såg vi etablissemanget Café Broadway på höger sida. Det fick
bli en kaffe och chokladboll där när vi väntade på tåget. Tyvärr hade vi redan
ätit lunch, vilket uteslöt en legendarisk äggmacka, men det var inget tvivel om
att detta var stället där Eldkvarn en gång inledde sin karriär. Kan undra om
det var här Plura fick idén om att göra matlagningsprogram i TV med bar
överkropp också?

Vår
egen presentation? Jodå. Det kändes som att publiken var intresserade och
framförallt av e-boksskapandet i GIGS-projektet. Det är väldigt roligt att bli
igenkänd också. ”Jag såg er presentera på Lärarnas forskningskonferens i höstas”.

Tack
till NATDID på Linköpings universitet för två intressanta och givande dagar. Vi
har fått massor med intryck och inspiration. Nu drar vi igång ett nytt
forskningsprojekt.



Vad gör vi egentligen?

Lärande Posted on 2017-11-02 13:38:02

Hur går du igenom subjekt och predikat? När skall vi köra novellskrivandet i år?

Dessa exempel kommer från svensklärardiskussioner på högstadiet, men jag antar att de går att applicera på valfritt skolämne och i valfri ålder. Det som Martin Stolare tog upp i sin keynote på Lärarnas forskningskonferens berör den viktiga och tyvärr ofta förbisedda frågan som (inte) ställs i skolan. Vad? Även om det ibland kan verka som att ämnesinnnehållet är givet eller kommer ur Läroplanen finns det inget som säger att ett visst stoff måste behandlas. Inte allt i alla fall och det är definitivt inte givet att man måste behandla något visst bara för att det gjordes förra året.

I år skall vi till exempel i ämnet svenska skriva (eller skall vi kanske säga producera eller skapa) e-böcker istället för de tryckta böcker som tidigare års sjuor gjort. Inte för att tidigare års elever varit missnöjda utan för att den formen (eller det ämnesinnehållet om man vill) nog är mer relevant för eleverna som samhället ser ut nu.

Ett annat exempel på hur viktigt det är att noggrant överväga ”vad” kan hämtas från den keynote som Ingrid Carlgren höll på LFK för två år sedan. Genom att använda ämnesinnehållet ”att sortera och gruppera växter” visade Carlgren då hur detta ämnesinnehåll, trots sin till synes daterade prägel, fick elever att utveckla många av de kvaliteter som krävs i ämnet biologi.

Det är ett nytt ämnesutvecklande projekt på gång på Sandgärdskolan. Detta skall ta sin utgångspunkt i just ämnets karaktär. Förhoppningen är naturligtvis att eleverna skall lära sig mer, men även att lärarna skall stärkas i sina identiteter som ämnesexperter och att frågan vad vi undervisar om skall skjutas fram. För det är inte samma sak att undervisa om eller lära sig kemi som engelska.



Public lesson

Lärande Posted on 2017-04-06 16:27:01

Det är givetvis kul med GIGS och allt vad det innebär för skolutveckling och tankar om undervisning och lärande. Idag har dock jag och engelsklärarkollegan Kristina fått den stora förmånen att delta på en public lesson i engelska. Detta tog mig tillbaka till både min bakgrund i engelskdidaktiken och min bakgrund i lesson/learning study.

Inbjudande skola var Kilskolan i Sparsör. Denna skola tidigare arbetat med learning study med Maria och Henrik från learningstudy.se,vilket gör att jag har många referenspunkter gemensamt med dem. Ytterligare en gemensam nämnare kom när jag märkte att en av de inbjudna gästerna från Hong Kong var Dr Ellen Zhang som jag träffat i LS-sammanhang tidigare (WALS 2013). Dr Zhang benämnde för övrigt i diskussionen efter lektionen Maria och Henrik för ”the Godmother and godfather of learning study in Sweden”. Hmm, kan undra vad Ference Marton, Ulla Runesson och Mona Holmqvist säger om det?

Dagens lektion behandlade alltså skolämnet engelska och mer exakt att lära eleverna utveckla sin förmåga att samtala och få upp ögonen för en god konversation. Detta är väldigt nära det jag själv forskat på (vilket man bland annat kan läsa här). Det finns många detaljer att ta upp från såväl min egen forskning som från dagens lektion, men en sak som jag lyfte i diskussionen efter lektionen var vikten av att se klassrummet som en laboration och hur vi som observerande lärare ser saker som man måste vara lärare för att se. Bevis på lärande och hur elever reagerar på en viss instruktion. Det är genom att analysera vår egen verksamhet som vi kan utveckla den. Om inte vi själva kan äga vår profession lämnar vi ut den till allsköns charlataner.



Skola på Högskola

Lärande Posted on 2016-12-06 20:46:42

För några (eller rättare sagt 8) år sedan arbetade jag på Högskolan i Borås. Det var intressant och givande att befinna sig i två verksamheter, men samtidigt en smula arbetsamt att ha två arbetsplatser med dubbel administration och allt vad det medförde. Jag slutade dock inte på grund av det utan för att det inte gick att förutse från termin till termin hur mycket jag skulle jobba, och det var inte hållbart från Sandgärdskolans sida.

En examination som jag var med om att skapa lever fortfarande kvar, nämligen de studentledda lektionerna i engelsk grammatik som testar av studenternas grammatikkurs. Det fanns för 8 år sedan en ambition att all undervisning och all examination på högskolan skulle vara så verklighetstrogen som möjligt och när frågan om vad studenterna egentligen behöver sin grammatik till dök upp var det raka svaret “till att undervisa om grammatik”. Därför består nu fortfarande examinationen i grammatik för blivande 7-9-lärare i engelska av att planera och genomföra undervisning om ett avgränsat grammatiskt moment. Till detta behövs elever och när jag jobbade på högskolan föll det sig naturligt att komma in med elever och det har jag fortsatt med.

Vad har då detta med skolutveckling att göra? Jo, detta är ett alldeles utmärkt exempel på fruktbart samarbete mellan högskola och grundskola. Högskolan får in något de saknar (riktiga elever) och grundskolan får något annat (en ny miljö, möjlighet till en utflykt och undervisning på nya sätt). På vilket sätt skiljer sig detta från VFU kan man undra. Studenterna har ju sina platser och sina möjligheter att möta elever. Det blir dock något annat när den examinerande och därmed utvärderande läraren kommer från högskolan. Man bedöms utifrån andra kriterier än de som används vid planering och genomförande av lektioner under VFU.

För oss som grundskola är högskolan en viktig kontakt att ha. För att skolan skall kunna vila på vetenskaplig grund måste det finnas ett naturligt och tätt samarbete mellan högskola och grundskola. Återigen, det går inte att jämföra med att vara VFU-skola. Denna kontakt har gett oss personliga kontakter och möjligheter att delta i internationella projekt som vi nog inte haft annars. Det är viktigt att det finns en naturlig kommunikation, som inte enbart rör administration av VFU. Jag hann faktiskt träffa Anne-Sofie från GIGS och utbyta några tankar inför torsdagens virtuella möte.

Hur ser slutligen eleverna på detta. Tycker de inte att det är trist att ha fem liknande lektioner i engelsk grammatik i rad? Jag tror faktiskt inte det. De verkade entusiastiska och glada och var pigga (-re än vanligt) på att svara på frågor. För något år sedan frågade jag en elev vad detta berodde på och fick ett ganska intressant svar. De identifierade sig med studenterna. “De gör ju prov, Per. Då måste vi hjälpa dem.” Under dagens lektioner kunde jag känna igen tre av studenterna som elever som tidigare gått på Sandgärdskolan varav en av dem haft mig i svenska och engelska. Jag tror att jag även idag fick några elever att identifiera sig med studenterna, inte nödvändigtvis på så sätt att de vill bli engelsklärare, men på så vis att de vill studera på högskola. Det är viktigt på riktigt.



Det lilla och det stora

Lärande Posted on 2016-04-21 08:27:43

De två plenarföreläsningarna som kom efter Carlgrens igår var nog typexempel på inslag som inte skulle uppskattas av den genomsnittlige läraren på studiedag. Det drogs stora linjer och beskrevs övergripande och man refererade till filosofer och forskare som det är tveksamt om alla lärare är helt bekanta med (Thorndike, Polanyi, Hirst, Goodson och en hel hög andra vita män).

Något som dock ofta är inspel och presentationer som skulle kunna intressera verksamma lärare är de parallella seminarier som utspelar sig mellan de större keynote-föreläsningarna. Några höjdpunkter igår eftermiddag var de paper som presenterade studier om multimodalitet. Jag fick höra om hur lärare bedömde elevtexter där det fanns inslag av bilder (ofta bedömdes bilden mer än texten) och även omvänt hur eleverna såg på sin text när de lade till en bild. En etnografisk studie om surfplatteanvändning i år 1-3 visade hur dessa kunde vara ett stöd för elevernas utveckling av muntliga förmågor. Slutligen var det intressant att ta del av en studie om vikten av att ha visuellt stöd även i texter i SO-ämnen som var riktade till äldre elever. I detta fallet psykologi på gymnasiet. Man behöver sedan också lära eleverna att dra nytta av det visuella stödet blev slutklämmen. Jag önskar att jag under seminariet hade kommit att tänka på den doktorsavhandling som Eva Wennås Brante lade fram för två år sedan i detta sammanhanget. Hennes resultat var nämligen tvärtom. Eleverna som fick visuellt stöd till sina texter hade svårare att läsa dem för att de blev förvirrade. Wennås Brantes studie var i och för sig utförd på dyslektiska elever, men det hade ändå varit intressant att lyfta frågan.

Det är alltså både stora och små resultat och presentationer man tar del av på en forskningskonferens och när man väl har vant sig vid formen på de mindre presentationerna, femton minuters tal och efterföljande frågestund, skulle nog många lärare kunna hitta guldkorn på en konferens som NÄD. Formen är för övrigt något som ofta ställer till det. Man är som forskare så inne i att det skall presenteras i någon slags artikelordning med syfte, fråga, metod, tidigare forskning, undersökning att det ofta inte finns tid kvar när man kommer fram till det intressantaste. Fler gånger än en har jag hört presentationer där resultat och diskussion får tas på en minut för att tiden rinner ut. En professor jag talade med i tisdags kväll undrade lite stillsamt varför ingen hade tänkt på att börja med “detta har jag kommit fram till och nu skall jag berätta hur”. Mitt svar blev ungefär att “får man det?” Får se hur jag skall lägga upp min egen 15-minuterspresentation i eftermiddag. Man är ju lite lockad av tanken på att vända på ordningen, men vad skulle forskarsamhället säga då? Det slutar säkert med att jag gör som vanligt. Lägger för mycket tid på att beskriva metod och får stressa mig igenom diskussionen.



Att planera undervisningen

Lärande Posted on 2016-04-20 13:42:29

I den första plenarföreläsningen på NÄD (keynote-föreläsning säger man i många andra sammanhang) diskuterade Ingrid Carlgren kunskap och bildning. Detta skulle kunna uppfattas av vissa verksamma lärare som filosofiska utläggningar om förhållandet mellan teori och praktik eller mellan kunskap som påstående eller kunskap som grundas i praktiken. Carlgren visade dock på några delar av lärarverksamhet som alla lärare behöver beakta. Man behöver veta vad man utgår från när man planerar sin undervisning. Om man utgår från vad eleverna behöver kunna visa på när de är färdiga, det vill säga kunskapskraven istället för det centrala innehållet när man planerar leder det till att det blir en rundgång. Detta visade sig vara lite kontroversiellt eftersom redan när föreläsningen började kvittrade en känd bedömningsprofessor om att Carlgren bedrev en ”aggressiv kampanj mot formativ bedömning”. Själv tycker jag att det stärkte min egen åsikt att man inte kan utgå från kunskapskrav vid planering eftersom man då ropar som man får svar och bedömer eleverna på samma sätt som de undervisas. Eller uttryckt på ett annat sätt; man skapar kopior (av sig själv, eller kanske av kunskapskraven) när man planerar undervisningen utifrån kunskapskraven istället för det centrala innehållet.

Dagens första seminarium handlade om det språkliga i NO-undervisning. Det pratades bland annat om tvåspråkighet och på vilket sätt detta kan svar en tillgång för eleven istället för en belastning. Ett annat paper behandlade hur eleverna går från att tala vardagligt om NO till att tala mer vetenskapligt. Det finns forskare som gärna avfärdar eller kritiserar detta som forskning på istället för med lärare, men jag tycker mig kunna se även här hur man kan använda dessa analysmodeller som verktyg för att utveckla elevernas språk och elevernas begreppsanvändning i NO-klassrummet. Man får då ta för givet att det är ett mål med undervisningen att eleverna skall använda ”O” istället för ”luft” när de pratar om syre. Risken är väl kanske bara att man lär eleverna att låtsas som att de kan.



Next »