Trots
att jag inte kan peka på någon speciell titel kan jag se den typiska filmscenen
framför mig. En person har svimmat eller hamnat i ett akut sjukdomstillstånd
och det behövs hjälp. Fort. Gärna av någon kvalificerad. Tanken slog mig lite
när fobasNT18 inleddes i tisdags morse. Där satt jag bland alla NO-lärare och –forskare
(tillsammans med folk från Skolverket och något science center). Om det skulle
uppstå en situation där det snabbt behövdes en språkdidaktiker kunde jag ställa
mig upp och tillhandahålla mina tjänster på nödsignalen ”Is there a language
teacher in this room?!” Jag hade nog varit den enda tillgängliga.

Vad
kan man då få ut av en konferens som så tydligt riktar sig mot NO- och teknikämnenas
didaktik om man är lärare i svenska och engelska? En hel del visade det sig. I
den första keynote-föreläsningen presenterade Dr Helge Dresch resutat från
studier där elever använde sig av teleologiska och antropomorfologiska
förklaringar till naturvetenskapliga företeelser. De gav alltså
naturvetenskapen mänskliga egenskaper som inre vilja. Giraffen har utvecklat
lång hals för att den vill nå de höga grenarna eller positivt laddade atomkärnor
lockar till sig och dra åt sig negativt laddade elektroner. Detta är för mig
samma självmål som att förenkla för eleverna av välvilja och göra det så mycket
så att generalisering inte längre går att göra. Att kalla preteritum för dåtid
till exempel. Funkar kanske till viss del, men blir svårt när andra språk skall
diskuteras.

Onsdagens
keynoteföreläsare doktoranden Ulrika Ryan från Malmö universitet pratade om
digitala verktyg i matematikundervisningen. Hon sade att hon kände sig som en
katt bland hermelinerna som matematiklärare bland alla NO-människor. Jag
förstår vad hon menar… Det bjöds på en gedigen genomgång av datorstöd och en
metafor som användes kommer jag ta med mig. En pensel kan användas till många
olika saker. Allt från att måla en vägg till att måla et konstverk. Avgörande
är ens kunskaper och mål med verksamheten. För Ryan var penseln en metafor för
datorn och för mig kan det vara såväl dator som ordinlärning som en massa andra
företeelser. Det är användningsområdet som avgör, inte verktyget i sig.

Blev
det någon kultur i Norrköping då? Absolut. Till att börja med var konferensen
lagd i lokaler som angränsade till den vansinnigt vackra och dramatiska miljön
runt de gamla industribyggnaderna som kantar Motala ström genom centrala
staden. Det är svårt att argumentera emot påståendet att ”vi har Sveriges
vackraste campus”. Kulturdel 2 kom när Jonas och jag gick från hotellet dag 2. ”Kan
undra om Broadway finns på riktigt?” funderade Jonas när vi pratade om Eldkvarn
(som vi gjorde en del under de två dagarna). ”Tja,” sade jag och tittade upp. ”Det
skulle ju kunna vara denna gatan?” Vi gick då på Bråddgatan och bara en liten
bit längre fram såg vi etablissemanget Café Broadway på höger sida. Det fick
bli en kaffe och chokladboll där när vi väntade på tåget. Tyvärr hade vi redan
ätit lunch, vilket uteslöt en legendarisk äggmacka, men det var inget tvivel om
att detta var stället där Eldkvarn en gång inledde sin karriär. Kan undra om
det var här Plura fick idén om att göra matlagningsprogram i TV med bar
överkropp också?

Vår
egen presentation? Jodå. Det kändes som att publiken var intresserade och
framförallt av e-boksskapandet i GIGS-projektet. Det är väldigt roligt att bli
igenkänd också. ”Jag såg er presentera på Lärarnas forskningskonferens i höstas”.

Tack
till NATDID på Linköpings universitet för två intressanta och givande dagar. Vi
har fått massor med intryck och inspiration. Nu drar vi igång ett nytt
forskningsprojekt.